lysnnar på björnstammens nya skiva från och till jobb och skola, hämtning och inköp av både det ena och det andra, har som blivit en vän som jag pratar med. finner lugnet när de sjunger "vi är oändligt långt ifrån att förstå varan men jag tror att vi gör det ibland" och känner igen mig så det känns i kroppen i som vanligt och gråter nästan en skvätt till hatar allt "se dig om en dag är allting borta" när jag tänker på alla som inte kommer finnas lika nära mig som förut. är detta vad som händer när man jobbar fem dagar i veckan, går skola och man sitter i bilen cirka tiden som blir över? i sånna fall får jag presentera min nya kompis "i förhållande till" som jag känner igen mig i på alla sätt och vis. (detta blev ett flummigt och trött inlägg och jag ber om ursäkt) godnatt ögona böjj!