ALLTSÅ stressar omvartanat med skola/jobb/framtid/ansökningar (samtidigt som jag fortsätter skrolla tumblr). tar tillbaka alla "kan det bara hända något"  och bara kan ingetting någonsin förändras. samtidigt som jag är så less på onödiga uppgifter som jag varken kmr ha nytta av eller lärt mig något av och jaa de ska bli kul/spännande/intressant/lärosamt att få göra nya saker och stå på egna ben och ja det längat jag efter men min klass<3, mitt hem<3, min trygga närvaro<3 vad ska hända med dom? okej nu låter det som jag har super ångest (och det har jag ibland, som alla) men känner ändå att allt löser sig. jag kan bara göra det bästa och sen får resten lösa sig eftersom MVH snart gått ut skolan.