idag sitter jag på mitt madrass klädda golv med ihopskarpat chirre och godis och är nostalgisk. jag skriver nämligen ett högtidstal om min kära klass som jag stått ut med i tre år (vilken ära det varit). men när man skriver om något som man uppskattar så mycket är det svårt att bli nöjd och jag får högre krav på mitt skrivande för varje mening jag skriver ner. vill ju få ner allt som måste bli sagt. idag är det bara 109 dagar kvar. 109 dagar kvar sen finns inte ES3e kvar längre.snyft. men fan va kul vi ska ha tiden som är kvar, turkiet, studenten och mycke mediahäng. you guys are the best <3