fick ju typ min finaste kommentar av lovisa på förra inlägget:

 

Klara du är min bästa idol och bästa vän :') (vet inte varför jag skriver detta lol, insåg bara hur mycket jag kommer sakna att se ditt flottiga ansikte varje dag) ((tänk liksom att hon jag satte mig en bänk ifrån på NK-lektionen skulle visa sig vara så fantastisk :'))(((NÄE NU BLIR JAG LEDSEN OCH AVSLUTAR HÄR))).

 

alltså det är omöjligt att säga att jag inte omringas av de underbaraste och roligaste personer dagligen och vad som är ännu mer omöjligt är att jag snart inte kommer få stå bredvid dom som jag gör nu. ni har lärt mig vad äkta vänskap betyder. att man ska vara sig själv. att det är okej att tycka om udda saker. att man har roligare tillsamans även mitt i sorgen. och fyfan vad tacksam jag är över detta! jag som trodde att du, lovisa var en äkta stats-fjortis-brud som satt sig en bänk ifrån på min första lektion med klassen (tre veckors eftersläntare var jag lol). hur vi nu skrattar åt detta när det känns så jäkla absurt och långt bort från vad som är idag. lovisa fan vad fel jag hade, du är obeskrivligt bäst! min bästa lök! du äro förlåten för våran första lektion<3 men snart är det slut och jag förbereder mina största kvot av tårar inför studenten.