jag var bra på att måla dig så vacker som du var

Sitter i skrivande stund i en buss full med lökiga och leriga människor. 
Vi har än bara åkt tre timmar på vår resa på 14.
Med Evelyn vid min sida och hennes musik i mina öron så ska jag spendera mina sista timmar
på denna tripp till Bråvalla festivalen där vi har "blivit fulla på musik".

Det är något med att stå i ett hav av människor där alla andas
samma musik i lungorna. Alla gungar tillsammans i en våg.
Att föra ihop människor på det sättet kan ju va det mäktigaste.

Har fått uppleva campinglivet, där sprit kök använts flitigt,
där regnet krupit in i tältet, där jag ständigt har haft borta
en tjocksocka och där vi hängt med grannar. 
har också fått uppleva den sjukaste avföringsfloden,
min första höger i skallen (obs ej med mening) och sjukaste thunder stormen!

Vi har varit omringade av musik som kommer leva kvar i mig
en lång stund efter denna vistelse.
Såsom Markus ord om Sveriges brist på mänsklig värme
som leder till att nazist partier nu är
fjärde största (OBS inte helt korrekt citat) och bara det får en varm i hjärtat.
Att mellan låtarna få höra på björnstammens tafatta
men ack så ärliga ord och att få sitta på axlar på Iron Maiden
och få beskåda massan av människor eller att
Håkan plötsligt klev ut på scenen med Veronica.
Eller att bara få hänga med så trevliga människor
som jag har fått det räcker långt.
All denna stämning kommer jag leva på länge de vill jag lova. 

Nu längtar jag dock efter där jag passar bäst
och kan andas så mycket skogsluft jag vill.
Tack och adjö Bråvalla det var trevligt att hänga lite, på återseende!

 




vill så gärna ge dig evig lycka

 men hallå det var länge sen! en student har jag hunnit med sen sisst och de va fan as kul och as sorgligt och va as jobbigt att veta om man skulle va glad eller va ledsen. var mest glad och allt va kul. men när jag tänker efter såhär långt efter kan jag se hur jobbigt de var.fan. vad jag kommer sakna dessa människor som jag träffat dagligen i tre år. som på ett sett är min familj. som jag växt ihop med. åh. allt har gått så himla fort också. spesiellt nu i slutet. man har knappt fattat att de börjat innan det var slut. skulle vilja citera finaste ewelajn här "Bygger minnen som går så fort att jag hinner glömma bort dom innan de har fastnat i hjärnan." försöker rista in mina sissta minnen medan de fortfarande cirkulerar i min hjärna. ska framkalla tusentals bilder som betyder minnen som jag inte får glömma. dom ska jag tapetsera lite överallt så jag aldrig glömmer.
 
 

RSS 2.0