dont you know
hej hallå!! nu är det kallt ute och jag har börjat köra volvon. den är fin och blå och jag sladade första sladden idag. Den tar mig till badet, till krysset och till ungdomsgården där jag jobbar vilket jag mest gör. jag tränar, jobbar, lyssnar på musik och gråter avundsjuk tårar till australien gänget som verkar ha så himla kul och jag gråter saknar tårar efter alla vänner som är alldelens för långt bort från mig. inga kaffetårar dock, sånt smakar inge gott. men den 26 smäller det mitt i denna dimma av jobb och jobb för då ska jag på egna äventyr med min kompanjon moa. australien (!!!!) känslan över detta: cp-glad, förväntansfull, nervös, oro, längtan, ångest, så-jävla-taggad
Lights Will guid you home
När hjärnan tycker att man har för tråkig vardag drömmer den att jag och några kompisar ska flytta till Gotland, att jag råkar tappa bort pappas bil på en stor bilparkering, att jag och ett team äventyrare råkar landa med vårt rymdskepp i ett gigantisk hund gap (alternativt att vi har blivit mini små) och det kommer fladdermöss ur djupet i gapet. Eller ba att pappa käftar imot en farlig diktator i frågan om Melodifestivalen och valfriheten Att man ska få rösta på vilken man vill och väljer att ge mig straffet istället för att själv ta det.
FATTARNI i vilken förvirring jag vaknar med varje morgon?!? Ba vaaaad händer? Och det kan va så mycket sjukare saker än exemplen ovan! Någon med pengar är välkommen att sponsra med pengar så ska ni få se den sjukaste filmen nånsin "based on a true wierdos fucked up dreams".
För nu jobbar jag bara, pengar in och inte så mycket pengar ut. För det är såhär att nu är ju större delen av mina friendos är utanför min "jag ska ba tanka bilen sen kommer jag"-krets! London, Växjö, Australien, Sundsvall, Stockholm ja typ så! Att förstå att vänskap är det största i livet är så värdefullt. Man kan försöka jobba bort dagarna men saknaden kommer alltid ikapp.
han kan säga till usa riktigt hårt på skarpen
nu är sommaren typ över och jag har knappt skrivit något men jag har inte tänkt be om ursäkt för det. för jag har helt enkelt haft för mycket kul och för mycket jobb och för mycket äventyr för mig och det ska jag aldrig ursäkta mig för. idag har jag tittat tillbaka på alla bilder som jag har från i sommar. ska framkalla allihop och sätta upp så jag kan komma ihåg allt även det som hände i början lite hastigt och så. lyssna på björnsatmmens nya album för bästa möjliga upplevelse :)))
White snow
Hej hej hemskt mycket hÄäj! Nu var det längesen Hämskt mycket länge sen! jag lever och mår tackar som frågar! Har haft mycket för mig sen hela sommaren typ. bråvalla hände. Massa bra musik, massa bra människor som äger, camplife och bara fucking underbart. Vill mest bara tillbaka, sitta i bästa norrlandscampet och njuuuuta! Men har det bra som det är nu. Ölhäng, långa pratiga kvällar, ogräsrensning, skate och bad, jätte bäst arbetskompisar, bröligt beachparty, kuziner, mys köra bubbla, meta, mysig midsommar, hänga med massa bra männiksor, bio, trästocks, gelato och bara har det mysigt i birjerstugan. Känner mig lite slut dock men så går det när man har saker för sig jämt. Men det är kul. Och det är kul att ha kul. Hejdå!
Stanna så länge det går
Nu har jag flängt hit och dit mest hela maj, har knappt hunnit packa om något i resväskan. totalt åtta flyg har jag hunnit med, sovit i fem olika sängar och träffat otaligt mycket folk.
Sa hejdå till badet och begav mig mot det vackraste landet jag hittills skådat. Naturen bjöd på det mesta, vattenfall, berg, kratrar, gejsrar, varma källor och alltid bra utsikt. Vi hann med så himla mycket som att rymma en månad i en vecka ungefär. Men man hann aldrig bli less. Där förundrades jag och min familj i en dryg vecka och en sak som är säkert är att dit far jag igen.
Sen sa jag hej till fyra nätter på krysset. Storstädning i birjerstugan, överrasknings/inflyttnings kaktusar till Lovisa och få höra lite om Filippinerna av Josef samt evelyn över lite ritande och vattenmelon.
Sen bärde det av till nästa äventyr till den största staden med dom högsta husen med dom flesta människorna men mest till min saknade Celeste. Jag och Matilda checkade in på vårt lyx hotell och så satte vi igång med shoppingen som kommer räcka för mig i ett drygt år. Mycket Fik och prat med en bra trio och en middag med mina surfar dudes. Sen for Matilda hem och jag bytte bort lyxhotellet mot en madrass hos Simon och Celeste. Så mysigt. Lite klädmarknaden, hamburgardag, matmarknaden och överrasknings konsert (för cellan) höll vi på med. Och jose Gonzales levererade som tusan.
Mitt i natten skulle jag vidare. Hejdå till Celeste. Och sätta sig på buss och sen på flyg. Känner att det går bättre och bättre att resa ensam. Är inte lika nervös för det löser sig som alltid ändå.
Kom fram i ett soligt Stockholm som sen skulle bli ett regnigt Stockholm. Moa mötte upp mig och jag fick besöka hennes mysiga lägga sen kom också Maja och sov över. Mysigt. Dagen efter stod grönan på schemat men när det regnade så struntade vi i det men vad spelar det för roll när man får hänga med bästa kusinerna över fika, biljard utklassning och mycket snack och skratt. Och planeringar om sommaren wihooy.
Och nu sitter jag på Arlanda och är i aldelens för god tid och väntar på flyget som tar mig till Skellefteå, till Bure, till min lilla stuga, till min säng. Åh vad det ska bli skönt att komma hem.
Sådär ja. Där fick jag ju med min händelserikaste månad för i år i ett inlägg. Inte illa. Tänkte att jag sparat bilder till ett annat inlägg. Hej hopp!
Wilder mind
Ta för dig utan ursäkt
Utmana din rädsla
Gråt bort dit ondaste
Skratta dit högsta
Ta i så mycket så det gör ont
Tänk så du blir snurrig
Gör ditt bästa i alla situationer
Ta en risk som förändrar allt
Dröm dina största drömmar
Minns sånt som är värt att minnas
Jobba hårt mot det som är värt
Våga öppna ditt inre för andra
Glöm inte bort att andas
jag vill måla allt det gråa
08 dagar kvar till min sissta dag på badet, blev ett halvår där, inte helt fel göre gärna igen.
09 dagar kvar till valborg, planer hit och dit tror detta kan bli ett fett najje häng.
19 dagar kvar till Island, vet ej om jag kommer ta mig därifrån eller om jag kommer fastna i naturen där.
33 dagar kvar till London, jag och Matilda ska och besöka mest efterlängtade celeste, längtar.
38 dagar kvar till Stockholm, ska jag beöka min bästa kusin moa.
41 dagar kvar till balkörning, bubblan är framme och redo för finkörning.
48 dagar kvar till sommarjobb på kyrkogården, att få plantera vackra varelser i jorden igen.
72 dagar kvar till bråvalla, musik, camping och bästa människor.
i livet flaxar tiden snabbare än en kolibri
ute är det stormen som vinner alla fajter. när man står lägnst upp på ett fjäll och måste kämpa sig ner för den branta backen för att vinden har en i sitt grepp eller när man kommer hem helt slut efter att ha trampat sig hem på cykel omringad av fallna träd och vindar, det är då man förstår hur liten människa man är och hur mäktig naturen är. hur naturen kan förgöra en, hur man kan häpnas över den och hur mycket naturen hjälper en. hur man kan finna andrum hos den. man kan vandra i den förevigt ända tills man har funderat tillräckligt på livet för tillfället och alla frågor har blivit klara i en tjorvig hjärna. ibland glömmer jag bort den. mögglar bort inomhus med tv:en framför något som jag ibland inte ens ser på eftersom mobilen är i fokus där jag kollar något oväsäntligt som jag ändå glömmer. ut och lufta hjärnan på saker som tar plats helt i onödan och fylla den med drömmar och nya äventyr. ett tips från flickan mitt i skogen såhär på kvällskvisten.
lyssna utan att tänka
har gjort en grov planering av mitt liv tills jag är 24. som inehåller både resor, utbildning och jobb. jag vet att det låter tråkigt att planera sitt liv man vill ju "leva för stunden" #YOLO och allt sånt men har man tummen så långt upp i röven som jag och gillar rutin och att göra samma sak i vanlig ordning så är det fasiken svårt att bryta sig loss från det trygga. samtidigt som jag vet att ens hälften av grejerna säkert inte kommer genomföras så är det så skönt att filosofera vad man VILL ska hända. alltså det skrämer mig så himla mycket att jag kan göra exakt vad jag vill, fara var jag vill och syssla med exakt vad som helst. frihet är bra men läskigt. det ger en ångest och fjärilar i magen. men nu för tillfället räcker lilla bure och birjerstugan så bra. lagom litet at ha stora drömar på. filosofera gör man ändå bäst i birjer. ända som jag saknar är att inte få somna i hans famn.
ser typ ut lite såhär nu för tiden också. så ni vet.
vi flyger genom rymden tills stjärnorna tar slut
Yes Im back from the Big city London, tappade bara bort mig några enstaka gånger inne på primark och lokalsinnet svek mig från och till men jag hittade iallafall hem och jag är nöjd med den prestationen. på en vecka i london hann vi med för många besök inne på primark, otaligt många burgare allt från mac dikidido till five guys, samla ihop åtta onyktra skellefte brudar på ett dansgolv, besöka natural history museum med hajkvinnan som guide, gå upp och ner sju våningar på cellans jobb Hamleys som jag förstår att hon har kärat ner sig i, alltså alla grejer alla glada barn, är det möjligt att ha en dålig dag på ett sånt ställe? jag och eve han kuta som aldrig förr upp och ner för londons gator, ibland med taggande musik som spelades innifrån en bar för att tillslut se Emelie och Selina stå uppklädda utanför lejonkungen musikalen. röda om kinderna, små lökiga och flåsiga satte vi oss långt upp i musikal teatern och häpnades över hur bra den faktiskt var. efteråt bestämde vi oss för att leta rätt på en liten krog och ta en öl eller två. vi gick och gick och tillslut ser vi en fin upplyst bro och bestämmer oss för att gå dit och titta på utsikten. plötsligt ser vi upplysta big ben och london eye, fyra förvirrade tjejer som blev nöjda att vi inte hittade nån krog istället för detta. det va magiskt. något som också var magiskt var ju harrypotter utställningen. har ej återhämtat mig ännu. allt var så bra gjort, så många grejer som fanns från filmerna och så fina miljöer. kan sammanfatta alltsammans utan att avslöja för mycket att det va bland det häftigaste jag har fått se, är ett större HP fan än någonsin och att butterbeer va gott, drack två och en halv utan problem. men bästa med hela resan var att få hänga vi fyra som vi gjorde förr, som att det inte alls nästan var ett halv års sen vi sisst sågs. varför vi är så bäst är för att vi skapar organiserade bajsköer högt på bussen, vi skyller fisar på varandra, vi är alla lika Hp nördiga allihop vilket resulterade i fem timmars besök på Hp världen, vi väljer att ta pizza med ostfyllda kanter fast det är mycket dyrare, vi diskuterar vad alla skulle vara för frukt och paxar olika barnnamn så inte det ska bli lika. men mest är ni bäst för att jag är mest mig själv när jag är med er och för att ni är mina klippor.
föressten den här tjejen som har bosatt sig i london, hon är ju ba underbar och rätt så magisk hon också. så pass magisk att hon delar samma namn som instrummenetet som spelar "Dum Dum Dum dum dum dum Dum Dum" i Harry potter introt och om inte det är ett bevis på hur magisk och mäktig hon är ska jag smygprutta er i hjärnan.
tusen bitar
Det här med att livet är ett tomt papper som man kan fylla med text med vilket typsnitt och färg man vill, det är svårt. jag kan skriva en spännande äventyrs historia med resor, oväntade möten och med hastiga beslut. jag kan också skriva en jätte bra uppsats utan stavfel som inehåller utbildning som leder till ett bra arbete som ger mig en trygg framtid. eller så kan jag skriva en storslagen historia om hon som kom på hur världens miljökatastrofer ska lösas. men det som är svårast är att börja skriva på papperet. det är så tomt och det är så svårt hur man ska börja berättelsen. men det ska bli en bra berättelse.
när ölen är blå är älgen kall
nu har jag och min bästa från burträsk haft vårt bröligaste norrlands krök på gaffla. det var norrlandsguld, skidåkare, bönder, jag går och fiskar, aik, hockey, prat, skratt, dubbeltoilet, hockeypulver, trevligt folk, varmkorv, isdrottning, skönaste musik listan och en aning för mycket alkohol kanske. det är så knasigt att man faktiskt är vuxen nu. och snart är eve också det, alltså vad hände? ska vi börja gå på systemet tillsammans då? (ööH ja brööl) och föresten dendär eve alltså vilken pärla, en sån som alltid följer mig hem nykter eller alldelens för full som jag råkar snacka med om allt och inget till fyra på natten, som har tid när ingen annan har tid och som är så lätt att skratta med vet inte vem annan som hade platsat som min kompanjon i 20 års firande. forevelyn.
känn dig vilsen, du är borttappad
nu är det ba jag igen. bara lilla jag och jag är fasiken insöad. man kan va hur bitter som helst på detta snökaos som inte vill ge upp men mest är det bara fint. allt blir så mäktigt, stora snödrivor, snöklädda granar och man känner sig mer på riktigt när man måste kämpa sig mellan husen på gården. naturen är en underskattad vän som man kan söka lugn och bra luft hos. alltså norrland för evigt.
det fins ingen paus knapp i livets sjuka videospel
Mina tankar snurrar som aldrig förr i skallen min och jag tänker aldrig klart en tanke. Glömmer bort saker, har svårt att göra någonting klart. Min kropp sviker men trotsar den och springer ett varv men blir bara mer utmatad. denna vinter tar död på mig. dom mäktiga snöstormarna tog min kraft med sig. snälla jag vill ha den tillbaks mvh en slut och bitter tjugo åring.
Ett Avsked
Och så fösvann hon som hade största hjärtat som kan rymmas i en sån liten kropp. världen kunde inte hantera en sån fin människa antar jag. men jag vet inte hur jag ska hantera det. hur ska jag få in det i min hjärna att jag inte kan parkera hos dig längre och vandra upp för dom alla trapporna som jag alltid varit så imponerad att du krigat dig upp för, knacka på och få fika dom kakorna som bara du gör så bra. men antar att världen har blivit en hemsk plats om än värre nu när du inte finns kvar och himlen kommer vara så himla mycket finare. om inte komer din närvaro göra den till en vacker plats. du har lärt mig att se det fina i det lilla och jag är dig evigt tacksam för det. vila i frid Maine.
