hålla hand tills skeletten blev damm

Vet du vad det är som går och går, lika säkert som hjärtat slår?

Vet du vad det är som går och går, döljer och läker alla sår?

Tiden talar inte för nån, tiden bryr sig inte om nån.

Den är olidlig och tyst, stöddig, tiden vet att den vinner till sist.

 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0